Att bli sig själv på svenska - Version 1
Sedan några år driver jag tillsammans med några vänner facebookgruppen Träna svenska. Det är en avslappnad och informell gemenskap men det finns ändå en tanke bakom som växt fram efterhand. Här berättar jag lite om hur jag ser på språkträningen i gruppen. Den som tycker det låter kul och vill ansluta är varmt välkommen!
Jag önskar att lära sig ett nytt språk var som
- en fantastisk fest där man lär känna en massa nya människor
- att sträckläsa poesi en hel dag
- att promenera runt i en ny stad och upptäcka nya platser
Men ofta är det frustrerande, tråkigt, ensamt och enformigt. Språkinlärning innebär, även under ideala omständigheter, en massa hårt arbete. För många som lär sig svenska är situationen allt annat än ideal. Osäkert nuläge, smärtsamt förflutet, svårgenomskådligt system och därtill verkar det så svårt att lära känna svenska människor. Så är det för många. Utmaningen kan kännas överväldigande.
För 3 år sedan startade jag utan närmare eftertanke en lite facebookgrupp för att hålla kontakt med mina elever. Rätt snart anslöt lite mer folk, både kända och nya ansikten. Jag började lägga upp lite kallpratsfrågor och enkla diktamensövningar. Först var det trevande men så småningom började ett samtal mellan medlemmarna. Jag etablerade tidigt att det var okej att rätta varandra i gruppen. På något sätt droppade också fler svenska medlemmar in och en avslappnad, informell hjälpkultur uppstod. När jag skriver detta har gruppantalet precis passerat 21 000 medlemmar. Jag undrar ofta hur vi ska kunna fortsätta men tills vidare lyckas vi balansera mellan att vara en språkgrupp som diskuterar ord och grammatik, och en social gemenskap där man kan diskutera olika saker och umgås på svenska. Syftet är både att få hjälp med språket och få en chans att använda språket.
Vi har ofta väldigt trevligt i gruppen. Jag älskar socialt orienterade inlägg. Någon kanske visar bilder från en promenad eller berättar om något de har bakat. En enkel fråga om vilken parfym man uppskattar kan leda till en lång tråd med bra ord och i bästa fall är någon där och rättar lite språkfel samtidigt. Vi försöker undvika kontroversiella frågor kring politik och religion men det blir många allvarliga diskussioner som också känns fina och viktiga. Vanliga frågor är
- Hur kan man lära känna svenskar? (Många tycker det är väldigt svårt)
- Hur kan man komma vidare med språket? Jag studerar och studerar men det går så långsamt.
- Hur kan man få ett arbete? Och vad är viktigt om man får ett?
Sverige är ju fantastiskt med organiserad språkundervisning som Sfi och en mängd initiativ för att hjälpa nya människor i Sverige att lära sig språket och integrera sig i samhället. Ändå är min känsla att det ofta saknas en ingrediens: vardagliga och informella kontaktytor som inte är för undervisningsorienterade utan helt enkelt handlar om att umgås, prata och lära känna människor. När Träna svenska är som bäst inbillar jag mig att det är en arena för just det.
Jag också lärt mig mycket om osäkerhet och frustration genom Träna svenska. Folk är rädda för att göra fel och göra bort sig. Ännu mer rädda än jag har förstått. Och många tycker verkligen det är svårt att veta hur de ska träna och studera. Jag har uppvärderat vikten av att lyfta, peppa och stärka. Därför måste vi också hela tiden jobba på tryggheten och stämningen i Träna svenska och det blir förstås svårare när gruppen växer. Jag har några principer som jag försöker hålla mig till. För det första försöker vi har högt i tak för vad som släpps in i gruppen. Det får inte bli för trivialt och självklart inte otrevligt eller kränkande på något sätt. Men ett enkelt “hej, hur mår ni” eller ett tramsigt skämt kan vara ett första försök att få kontakt och börja använda svenskan. Så långt det är möjligt försöker vi tolka välvilligt. Det är också möjligt att hjälpa ett inlägg att bli intressantare genom att till exempel ställa följdfrågor eller själv spinna vidare på det inlägget försöker uttrycka.
Jag tycker också det är okej att samma frågor ställs många gånger. Om det första svar man får är “måste du fråga det igen” eller “kan du inte googla” kanske man inte vågar fråga mer. En vänlig hänvisning till ett tidigare svar är okej men jag tycker det är superviktigt att folk inte känner sig dumma eller jobbiga för att de frågar.
Jag har redan varit inne på vikten av det vardagliga, oseriösa och triviala. Folk måste få småprata och skämta. Om en tråd ibland inte blir mer än 200 “glad påsk” så är det okej. Andra trådar kommer bli mer substantiella. Men de till synes meningslösa trådarna är viktiga för att det ska kännas varmt och välkomnande. Önskar man sig något mer målinriktat och språkfokuserat finns redan bra språkgrupper och forum för det. Jag hänvisar gärna till dem. I Träna svenska ska de som känner sig trötta, osäkra eller inte är så studiemotiverade också känna sig välkomna.
En fjärde sak jag tycker är viktig att påpeka är att Träna svenska är en kollektiv prestation. Jag är till att börja med beroende av mina grymma medadministratörer. Men det skulle aldrig räcka. Gruppens fortlevnad har hela tiden hängt på att det anslutit sig folk som är duktiga på svenska som vill hjälpa till och svara på frågor eller bara chatta och umgås. Och som tur är har vi en ganska stor och trogen skara av mogna människor som hjälper till att upprätthålla en trevlig och bra kultur.
Det fina är att när vi har det kan det tillåtas vara spretigt. Det finns uttrymme för olika reaktioner när någon mer känslig fråga diskuteras. Om någon till exempel uttrycker negativa känslor mot Sverige kan personen både få förstående och bli ifrågasatt. Som admin fokuserar jag på om helheten ser okej ut. Finns det en mångsidighet? Blir en fråga eller ett ämne mångsidigt belyst genom att olika människor får komma till tals och ge uttryck för sina perspektiv? Det tycker jag ofta är mer lärorikt än en generaliserad förklaring om hur folk tänker i Sverige eller hur svenskar i allmänhet använder språket. En diskussion om slang och svordomar kan till exempel uppvisa en mängd attityder och värderingar och min förhoppning är att den hjälper medlemmarna till en mer mångsidig och realistisk syn på svenskan som språk. Vad som är rätt och fel, passande och opassande varierar med sammanhanget och personerna.